lördag, april 21, 2007

Ny översättning av Hafez

Läste i GFT idag att Ashk Dahlén har gjort en direkt översättning av den persiska poeten Hafez till svenska.

Hafez är en av de mest intressanta poeterna någonsin. Hans bakgrund är mer av ett mysterium och det har gjort att det finns olika uppfattningar och tolkningar om dikternas innehåll och meningar.

Att dikterna handlar om vin, förälskelse och den temporära njutningen har orsakat motstridiga uppfattningar om hans avsikt om någon andlighet. En del menar att dessa är symboler för en nära relation till Gud, och andra menar att de helt enkelt står för vad de är i dikterna och inteär symboliskt menade. Att den andliga och sufiska Hafez sägs tillhöra malamati-skolan får detta kontreversens hjul rulla ännu ett varv och gör inblicken omöjlig men diskussionen ännu mer spännande.

Hafez heter egentligen Shams-o Din Mohammad (shams=sol, din=religion, tro) men kallades så för att han kunde den heliga Koranen utantill. Hafez betyder både beskyddare och att kunna någonting (som t ex en dikt) utantill.

torsdag, april 19, 2007

Svenska öar

Sverige består av många öar,
öar som är sammanhängande men ändå skilda,
märkbart nog för mig när jag passerar en gräns och befinner mig på annanstans främmande.

Detta kan hända med en reaktion som brukar uppstå i den vardagliga interaktionen,
då man betraktas, beaktas, värderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin, där en oklar och odefinierad norm råder, en odefinition som innebär att man inte avviker alldeles för mycket, att man visat sin goda vilja mot de andra, slätat över alla taggar och andra egenheter,

speciellt om man nu råkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.

Varje gång jag känner på mig en blick eller hör repliken och frågan kommer jag på mig själv att ha gått vilse till en främmande ö: var kommer du ifrån? du är ok! du är nästan svensk ju! Med en välmenande blick och ett dolt godkännande leende.

Sverige är för mig ett land med många små öar. Hemma på vissa, främmande på andra. Göteborg är hemma. Så också Stockholm. Fast öarna finns även där.
Jag känner mig hemma i Göteborg, bott här länge och i olika delar av stan. Här har jag gått i skolan och har mina närmaste vänner. Har bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i Gårda, på Masthugget, Hisingen, och Johanneberg mm.

Johanneberg bodde jag i några månader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla mysiga husen högst upp på kullen, fem minuter springavstånd till plugget och lika långt cykelavstånd till Avenyn (längre och jobbigare hem dock med tanke på backen).

Jag fick min lägenhet när två av mina vänner flyttade ihop. Jag var samtidigt på väg att bli bostadslös så jag tog tillfället i akt och flyttade dit.

Redan första dagen, när vi lastade av möblerna från lastbilen fick jag min första välkomsthälsning, från ett ungt par som inte kunde dölja sin förvåning och hejda sig från frågan: ska ni flytta in hit?
Min vän svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de enbart var här för att hjälpa mig med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med grannarna. Jag och min vän städade och dammsög min lägenhet och hade musiken på hög volym.
En upprörd medelåldersdam knackade på dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vän sänkte och jag bad om ursäkt och förklarade att det var för att vi höll på att dammsuga, och försäkrade henne om att vi ska tänka på ljudnivån och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det fanns barn i huset som sov så här dags (klockan var fyra på eftermiddagen) och att vi måste förstå bättre. Och så fortsatte det: jag bad om ursäkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig här i Sverige.
Till slut stängde jag dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare hade värden skickat ett brev till min vän som hade lägenheten, om att de hade fått reda på att hon hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fått ett klagomål om att tre iranier bodde i den lilla lägenheten och att de hela tiden bråkade med varandra.
Min vän svarade att så inte var fallet, att det bara var en person som bodde där, och att hon visst fick hyra ut sin lägenhet i kortare perioder eftersom hon var studerande och inte ville gå miste om utlandsstudier.

Vi kunde inte övertyga värden men vi kunde ta bort mitt namn från dörren och låtsas att jag inte bodde där längre. Det där var en jobbig period för mig. Det var inte kul att gå ut från lägenheten och jag fortfarande minns känslan.
Ibland hände det att jag råkade träffa min sura granne, när vi oundvikligen gick mot varandra, eftersom det bara fanns en utgång ur gatan, samlade ihop all min kraft för att hålla mig lugn, och hälsade lugnt och trevligt. Hon svarade mig aldrig.

Det finns många öar i Sverige, hemmaöar och andra.
Johanneberg
är för mig bilden för en av de isolerade öarna,
en av de öar som jag ibland känner passerat in utan att ha märkt det själv,
känner den värderande blicken på mig från sidan eller på nacken,
i väntan på en ögonkontakt för att förmedla den välvilliga, godkännande blicken, det dolda men ändå synliga leendet,
för att säga att du har skött dig bra, har klarat dig bra här hos oss,

att du är ok så länge vi inte behöver dela samma trappuppgång.

En text jag läste upp igår på vis- och poesiklubben Kra Kra på Underjorden i Göteborg

fredag, april 13, 2007

Fredsfestival i Göteborg

Fredsfestivalen börjar på lördag. Temat är terrorism och ett festivalkort kostar 50 spänn.

tisdag, april 03, 2007

du men inte du

Några bilder från utställningen DU MEN INTE DU som pågår mellan 24/3 och 6/5 på Frölunda Kulturhus:





söndag, april 01, 2007

Alla dessa telefonförsäljare!

En del telefonförsäljare är jobbiga att ha med att göra. Andra accepterar så fort de hör att man inte är intresserad.

Nu ringde en av de jobbiga, anonymt, och ville erbjuda mig billigare telefoni (han nämnde företaget han ringde ifrån vilket jag inte kände till och glömde med en gång). Han ville prata med den som äger telefonen och jag svarade att det var jag.

- Bra säger han, vi ringer till personer som har Telia, Tele 2 eller Glocalnet och erbjuder dem en förmånligare telefoni. Det är visst ett av de här företagen du har som leverantör?

- Ja, det är så svarar jag.

- Kan du tala om för mig vilket av dem, frågar han igen. Jag känner att jag inte vill berätta det och talar om för honom att jag inte är intresserad av att byta leverantör.

- Hur vet du det när du inte har hört mitt erbjudande, frågar han igen. Vi kan erbjuda dig upp till 25% billigare telefoni.

Men jag är inte intresserad av det säger jag igen. Tråkigt är när de behandlar en som en idiot för att man inte vill ringa billigare.

- Varför inte, kontrar han igen. Kan du inte lyssna på vårt erbjudande?

- Nej det vill jag inte. Bland annat för att du ringer anonymt och jag vill inte ha några erbjudande från anonyma personer på en söndag kväll. Han blir irriterad och säger flera gånger “lyssna på mig” och jag lägger på. Han ringer igen med en gång och jag låter bli att svara.

Ibland känner jag mig rätt taskig när det blir så här men jag gillar verkligen inte anonyma samtal från försäljare. Ibland tror jag att det är samtal från Iran, och några av mina nära vänner har också hemliga nummer. Nu har jag anmält mitt telefonnummer till NIX-Telefon och det kommer nog att bli färre sådana samtal.

söndag, mars 25, 2007

Masnavi

Masnavi Ma’navi är Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra är Divan-e Shams som också är skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen från Tabriz). Masnavi (betyder två och två, dubbla, duetter eller liknande) består av verser som två och två rimmar med varandra, och innehållsmässigt av olika berättelser. Dikterna i Divan-e Shams är däremot ghazaler (vars utvalda dikter i engelsk översättning har sålt mycket i USA och var bästsäljare när den kom ut 97).

Mowlana var en högaktad lärd man i sin stad och invånarna vände sig ofta till honom med sina frågor angående sin religiösa praktik.

När han träffar Shams blir han ordentligt omvälvad och ber honom bli hans läromästare. Det som är anmärkningsvärt är att Shams såg ut som en nomad, en luffare med ovårdade utseende och klädsel, och absolut inte som en läromästare. Och han fortsätter agera som en sådan vid detta första möte.

Shams ber Mowlana att skaffa honom en stor behållare med vin först. Och säger till honom också att inte gömma den så att alla på gatan skulle kunna se att han har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams säger utan att ifrågasätta eller tvivla på honom.

Masnavi kallas ibland för “Koranen på persiska”. Samlingen består av många berättelser som handlar om Koranens budskap. Som när han skriver i en vers: Vi har tagit till oss kärnan i Koranen och lämnat skalet till åsnorna.

Mowlana själv lär ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs från vassriket, om kärlek, lidelse och längtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hål i den, så att den till slut kan möta sin älskades läppar och spela kärlekens ljuvliga musik (tipsa gärna om ni känner till en bra översättning av dikten, på svenska eller engelska).

Läs gärna Café Exposés fina artikel om mowlana Rumi och vassflöjten.

torsdag, mars 22, 2007

Nåroz

Natten till onsdagen 21 mars, klockan 01:07 svensk tid började det nya året i Iran. Även kurder och afghaner börjar sitt nya år på samma dag. Sale nå mobarak!

Man räknar exakt vid vilken tid våren börjar och det blir olika tidpunkter varje år. Den här gången var det alltså sju minuter över ett, tre och trettiosju på natten i Iran. Det här gjorde att inte alla kunde hålla sig vakna när det nya året började (vårdagsjämningen borde vara ungefär vid samma tid här också, eller??).

Jag fick lära mig när jag var liten att det var viktigt vad man gjorde då det gamla och det nya året bytte plats. Vad man gjorde just vid den stunden skulle man göra ofta under det kommande året. Därför var det viktigt att hålla sig vaken och vara glad och trevlig osv.

Nåroz (det låter faktiskt så på persiska) betyder ny dag (nå = ny, roz = dag) och kallas den första dagen i det nya året.